Äntligen kan man längta hem.
Alldeles för länge har jag bott i en liten kall, tom, ekande lägenhet men en kokvrå man knappt får plats att diska i. Strax före jul frågade min nuvarande sambo (äntligen!!) mig om jag ville flytta ihop. Som jag hade längtat. Flyttade in till honom och Manne i deras tvåa, och med mina saker inbaxade i hörn och ovanpå andra saker levde vi lyckligt men trångt i några månader. Men nu har vi en trea tillsammans, som faktiskt börjar forma sig till ett riktigt hem, med saker i som vi tycker om. Det är helt fantastiskt att vara på jobbet och faktiskt kunna längta efter att få komma hem. Det är också en helt otrolig känsla att veta att det finns någon hemma. Det betyder mycket.
